Det här inlägget kommer svida lite att skriva, man vill ju visa upp bra saker, saker man är nöjd över. Men ibland måste man ta itu med saker som man inte alls är glad i... Jag har ett enormt arbete framför mig, och kommer därför fokusera vissa inlägg på just momentinlärning för platsen. Vi startar här med det allra första inlägget!

Vi har haft oturen med uppstigningar, oro och bråk hos andra ekipage under tävling. Det small under vår första start i klass 2. En flat är väldigt duktig på att "flamsa" när något är obehagligt, och jag som förare har inte ens tänkt tanken på att han tyckte att just den händelsen var hemsk. Det hade varit väldigt bra om jag kunde se hans oro från första stund när detta hände, men jag reagerade inte på det utan tränade vidare på samma sätt och ställde upp på tävling igen. Vem som helst förstår hur konflikten bara byggs på och tillslut så stod jag där med en hund som inte längre ville ligga bland andra hundar. Inte ens med matte någon meter framför.

Nu tar vi tag i arbetet igen, jag har ändrat strategi helt för att stärka vår relation och Hugos självförtroende i denna övning. En månad ungefär har vi pysslat lite lätt nu, och framstegen är stora fast jag inte riktigt vågar se det själv. Han stoppar inte näsan direkt i backen så fort jag lämnar och går bort från läggandet, och han har en uppgift; att vänta i koncentration. Nu har vi börjat med att förlänga tiden lite, bara någon eller några sekunder. Och det han är koncentrerad på är att när som helst så kan matte tappa en godis och när som helst så kan hon ge ett "varsågod". Jag har aldrig ens tänkt tanken på denna sortens träning vid platsen, men den verkar fungera för oss. Det bästa av allt är att jag känner hopp, och är motiverad till att knäcka den här nöten!