Idag åkte grabbarna och jag ned till en fotbollsplan. Hugo låg först en ensam plats med mig kortsidan bort på fotbollsplanen. Vad blir det, kanske 45m? 1,5 minut i lugnan ro med några enstaka svängar med huvudet för att kolla läget men gräset fick vara ifred, även vid min återingång (!!) 

Sen körde vi igenom klass två som på tävling. Har under veckan pysslat med detaljer i de olika momenten så ville göra en helhetskoll. I telefonen har jag spelat in mig själv som tävlingsledare och vi gick efter det den här gången. Man kan inte välja när eller var momenten ska utföras utan blir kommenderad och riktad av någon annan, i detta fall mig själv fast i telefonen ;-) Några sneda ingångar men annars är jag jättenöjd, hade det varit tävling så hade jag jublat efteråt.

Och lillsprätten fick lite stanna kvar och inkallningsövningar. Annars mestadels skoj och godis. Han har upptäckt tjusningen i leksaker, och att världen är större än omgivningen runt mina fötter. En ganska tuff kille som inte ryggar för mycket. Ska bli spännande när det blir lite mer att arbeta med! 

Det här inlägget kommer svida lite att skriva, man vill ju visa upp bra saker, saker man är nöjd över. Men ibland måste man ta itu med saker som man inte alls är glad i... Jag har ett enormt arbete framför mig, och kommer därför fokusera vissa inlägg på just momentinlärning för platsen. Vi startar här med det allra första inlägget!

Vi har haft oturen med uppstigningar, oro och bråk hos andra ekipage under tävling. Det small under vår första start i klass 2. En flat är väldigt duktig på att "flamsa" när något är obehagligt, och jag som förare har inte ens tänkt tanken på att han tyckte att just den händelsen var hemsk. Det hade varit väldigt bra om jag kunde se hans oro från första stund när detta hände, men jag reagerade inte på det utan tränade vidare på samma sätt och ställde upp på tävling igen. Vem som helst förstår hur konflikten bara byggs på och tillslut så stod jag där med en hund som inte längre ville ligga bland andra hundar. Inte ens med matte någon meter framför.

Nu tar vi tag i arbetet igen, jag har ändrat strategi helt för att stärka vår relation och Hugos självförtroende i denna övning. En månad ungefär har vi pysslat lite lätt nu, och framstegen är stora fast jag inte riktigt vågar se det själv. Han stoppar inte näsan direkt i backen så fort jag lämnar och går bort från läggandet, och han har en uppgift; att vänta i koncentration. Nu har vi börjat med att förlänga tiden lite, bara någon eller några sekunder. Och det han är koncentrerad på är att när som helst så kan matte tappa en godis och när som helst så kan hon ge ett "varsågod". Jag har aldrig ens tänkt tanken på denna sortens träning vid platsen, men den verkar fungera för oss. Det bästa av allt är att jag känner hopp, och är motiverad till att knäcka den här nöten!  

Under de få starter vi gjort (3st genomförda) i klass 2 på lydnaden så har rutan alltid suttit som en "smäck" om man nu får kalla det så med 9p på alla tre. OM han däremot skulle hamna fel, eller vända sig om innan han är framme så skulle jag aldrig kunna skicka honom igen. Varför? Jo, min hund har inte lärt sig exakt VAD rutan är. Och det har matte med hjälp från helgkursen vi var på kommit under fund med...

Vad Hugo vet om rutan är att man ställer upp, och på kommando så ska man springa ut från föraren för att sedan ställa sig på kommando. Han kan springa till rutan om jag står mitt framför och har honom i fotpositon. Skulle jag stå vänd åt något annat håll så springer han. Men inte mot rutan. Utan rakt ut mot det håll mitt ansikte pekar. Så det kan bli! Man får vad man belönar och förstärker, omedvetet eller medvetet :)

Så nu gäller det att hitta rutan. Back to basics, target och belöning mitt i. Vi återkommer med hur arbetet går!