Matte har lyckats dra på sig en sån där förkylning nu igen... Så idag är vi hemma från jobbet. Och det blir inte några längre promenader för mitt lakritstroll idag. Men han är nöjd ändå. Det är så tråkigt att bara vara, jag har från soffläget tränat fjärr på avstånd och med honom i sängen för att se hur han egentligen belastar kroppen vid förflyttningarna. Nu ska jag slå mig med med en latte och gå igenom lite böcker för att se om jag finner något intressant!

En sammanställning gjord av ett av våra största försäkringsbolag, Folksam, visar att skillnader i pris mellan våra stora veterinärkedjor och mindre kliniker eller ensamstående företag skiljer sig med upp till 60%. DET är en stor skillnad!
I vår stad finns en utav veterinärjättarna, Evidensia. Jag har gått dit en gång för en vaccinering. Visst, de tar betalt, men anledningen till att jag främst inte går dit är den kyliga atmosfären. Att man inte blir hälsad på, att man känner sig skyldig när man anmäler sig framme vid disken när personalen sitter och knapprar på en dator och blir avbruten. Det är tråkigt, för om något skulle hända så väljer jag att sätta mig i bilen och åka några mil istället för att gå till kliniken som finns här i min stad. OM det nu inte skulle vara något som är så pass akut att det inte finns något annat att välja på så att säga. Solstadens smådjursklinik har vi vänt oss till några gånger och där känner man sig välkommen och tas om hand!

Just i stadens klinik så har det hänt väldigt mycket som kan få en att tappa hakan och häpna. Borde man inte som utbildad veterinär eller djurvårdare värna om djurens bästa och inte leta och gräva efter problem som de kan tjäna en extra peng på? Misstag kan hända hos alla. Men att under en sövning börja göra en tandundersökning och boka in en ny tid för att skrapa tandsten eller rycka lite tänder under ett senare tillfälle är galet. Och att rycka fler tänder än tänkt utan att meddela djurägaren är fel. Vi lämnar ut våra älsklingars liv i någon annans händer. Ska vi då inte kunna lita på dem?

De stora kedjorna ska väl inte se oss och våra sjuka djur som pengar när vi öppnar dörren och kliver in? Och när en av våra stora försäkringsjättar tycker att prisskillnaderna är oskäliga så borde man kanske reagera. Jag tycker att det är synd när man inte kan rekommendera veterinärkliniken som finns i ens egen stad. 

Källa: Folksam

Hugos lördagslyx består idag av klippta planet pet lamm/kyckling längor till träningen, en laxstång till Melodifestivalen (doftfria och fettsnåla med endast 2% fett, rekommenderas starkt). Och till kvällsmat så byter vi ut VOH mot några medaljonger. Ombyte förnöjer, och medaljongerna är bäst om man frågar Hugo ;-) 

Lyxar ni till det något på helgen? 

Det här inlägget kommer svida lite att skriva, man vill ju visa upp bra saker, saker man är nöjd över. Men ibland måste man ta itu med saker som man inte alls är glad i... Jag har ett enormt arbete framför mig, och kommer därför fokusera vissa inlägg på just momentinlärning för platsen. Vi startar här med det allra första inlägget!

Vi har haft oturen med uppstigningar, oro och bråk hos andra ekipage under tävling. Det small under vår första start i klass 2. En flat är väldigt duktig på att "flamsa" när något är obehagligt, och jag som förare har inte ens tänkt tanken på att han tyckte att just den händelsen var hemsk. Det hade varit väldigt bra om jag kunde se hans oro från första stund när detta hände, men jag reagerade inte på det utan tränade vidare på samma sätt och ställde upp på tävling igen. Vem som helst förstår hur konflikten bara byggs på och tillslut så stod jag där med en hund som inte längre ville ligga bland andra hundar. Inte ens med matte någon meter framför.

Nu tar vi tag i arbetet igen, jag har ändrat strategi helt för att stärka vår relation och Hugos självförtroende i denna övning. En månad ungefär har vi pysslat lite lätt nu, och framstegen är stora fast jag inte riktigt vågar se det själv. Han stoppar inte näsan direkt i backen så fort jag lämnar och går bort från läggandet, och han har en uppgift; att vänta i koncentration. Nu har vi börjat med att förlänga tiden lite, bara någon eller några sekunder. Och det han är koncentrerad på är att när som helst så kan matte tappa en godis och när som helst så kan hon ge ett "varsågod". Jag har aldrig ens tänkt tanken på denna sortens träning vid platsen, men den verkar fungera för oss. Det bästa av allt är att jag känner hopp, och är motiverad till att knäcka den här nöten!  

Vi har fått in Hurttas limited edition serie för 2015 i butiken. 

Hugo har självklart redan fått ett halsband i blått och orange som är superläckert på! Det kanske blir en av de nya Y-selarna också... Eller varför inte en av varje? 

Smaken är ju som baken men jag diggar mixen med de olika neonfärgerna starkt! (Dessutom är de ju könsneutrala) 

Tummen upp Hurtta!  

Under de få starter vi gjort (3st genomförda) i klass 2 på lydnaden så har rutan alltid suttit som en "smäck" om man nu får kalla det så med 9p på alla tre. OM han däremot skulle hamna fel, eller vända sig om innan han är framme så skulle jag aldrig kunna skicka honom igen. Varför? Jo, min hund har inte lärt sig exakt VAD rutan är. Och det har matte med hjälp från helgkursen vi var på kommit under fund med...

Vad Hugo vet om rutan är att man ställer upp, och på kommando så ska man springa ut från föraren för att sedan ställa sig på kommando. Han kan springa till rutan om jag står mitt framför och har honom i fotpositon. Skulle jag stå vänd åt något annat håll så springer han. Men inte mot rutan. Utan rakt ut mot det håll mitt ansikte pekar. Så det kan bli! Man får vad man belönar och förstärker, omedvetet eller medvetet :)

Så nu gäller det att hitta rutan. Back to basics, target och belöning mitt i. Vi återkommer med hur arbetet går!