Vi var först på plats på Kristinehamn BKs inofficiella utställning och ja, jag var nervös men svalde ner det hela för jag har världens bästa valp. Han skötte sig klockrent. Stod hela tiden på kommando och travade på bra med mig. Var rädd för att omgivningen skulle bli för mycket men vi var i bubblan, och det är jag hur nöjd som helst över! 

Jax fick HP, blev BIR valp och BIG1 valp. I BIS finalen höll det inte med alla andra fina valpar men oj så stolt jag är över oss båda. "Välvisad" är det som känns allra bäst. Har varit så nervös över att göra fel och att våra friståenden inte ska duga. Men det gjorde dom. Duktiga lilla guldvalp! 

Idag åkte grabbarna och jag ned till en fotbollsplan. Hugo låg först en ensam plats med mig kortsidan bort på fotbollsplanen. Vad blir det, kanske 45m? 1,5 minut i lugnan ro med några enstaka svängar med huvudet för att kolla läget men gräset fick vara ifred, även vid min återingång (!!) 

Sen körde vi igenom klass två som på tävling. Har under veckan pysslat med detaljer i de olika momenten så ville göra en helhetskoll. I telefonen har jag spelat in mig själv som tävlingsledare och vi gick efter det den här gången. Man kan inte välja när eller var momenten ska utföras utan blir kommenderad och riktad av någon annan, i detta fall mig själv fast i telefonen ;-) Några sneda ingångar men annars är jag jättenöjd, hade det varit tävling så hade jag jublat efteråt.

Och lillsprätten fick lite stanna kvar och inkallningsövningar. Annars mestadels skoj och godis. Han har upptäckt tjusningen i leksaker, och att världen är större än omgivningen runt mina fötter. En ganska tuff kille som inte ryggar för mycket. Ska bli spännande när det blir lite mer att arbeta med! 

I söndags hämtade vi hem vår nya prins. Han är så vacker. Ser fram emot att utvecklas tillsammans med honom! Hugo accepterade ynglingen direkt. Min fina flat, han är så himla bra med allt och alla. Det här kommer bli hur bra som helst.

Jag har länge grubblat över vad nästa ras skulle bli. Tankarna gick runt och runt men landade tillsut på Aussien. De har ju alla de kvalitéer jag söker och passar till vad som helst. Och den energin jag älskar hos Hugo tror jag (okej, är garanterad) att min lilla Jax också kommer att ha. 

Nu har jag gått på 3 veckors semester och jag kommer njuta i fulla drag!

Red Cherry´s Lightning Mcquen (Jax)

 

 

Imorgon är det dags. Då skriver vi på kontraktet. Husägare. Jag kan knappt tro att det är sant! Stor tomt, frihet... Vi är så lyckliga så vi håller på att spricka, låt det gå fort nu! Kommer uppdatera mer om huset senare.

Hus innebär möjligheter, och vi kommer ha fullt upp med att rusta det till en början, men sen när vi landat då finns det ju plats - plats för en valp. Hugo fyller 4 år nu till sommaren och även han har börjat landa i sig själv. Det känns som att vi kommer vara redo för en ny familjemedlem, kanske inte direkt, men inom ett år. Men det kräver planering, och tro mig, jag har funderat över detta en lång lång tid. Hur väljer man rätt? Hur vet man vad som är rätt? 

Ska vi ha en tik eller en hane? Vilken ras? Uppfödare? Vad passar egentligen oss?

Visst, jag är störtkär i min Hugo och ångrar inte en sekund med honom. Men jag känner att en Flat kanske ändå inte är riktigt rätt. Energin och samarbetsglädjen, lojaliteten, allt det vill jag ha kvar. Sen är hundarna SJÄLVKLART individer och olika precis som oss. Men ja, jag vill "testa" på en ny ras.
Vad pysslar vi då med egentligen aktiveringsmässigt; vi spårar, vardagsmotionerar med cykelturer och drag, pysslar med lite rally- och mestadels lydnad. Vi apporterar men inget "seriöst". Och jag trivs med allt detta, kan absolut tänka mig fler "grenar" men att valla känns lite omständigt. Så vallhund stryks i nuläget, i alla fall som det känns nu. En brukshund då (utöver de vallande)? Ja varför inte, men hur ska man veta? Vill ha en mellanstor eller stor hund som passar till det vi pysslar med. Och innan jag ens fördjupar mig i tik eller hane, så ska jag ha bestämt mig för vilken ras vi ska dela vardag med. 

I slutändan så kommer det säkert landa på en retriever. Men jag har alltid haft drömmen om att äga en boxer. Och den tanken släpper inte. Hur valde ni ras, och har ni några bra tips att komma med? 

Äntligen är det fint väder när matte är ledig på förmiddagen! Så himla härligt att kunna gå ut och gå ordentligt, och vilken energi man får från solen. Underbart!

Matte har lyckats dra på sig en sån där förkylning nu igen... Så idag är vi hemma från jobbet. Och det blir inte några längre promenader för mitt lakritstroll idag. Men han är nöjd ändå. Det är så tråkigt att bara vara, jag har från soffläget tränat fjärr på avstånd och med honom i sängen för att se hur han egentligen belastar kroppen vid förflyttningarna. Nu ska jag slå mig med med en latte och gå igenom lite böcker för att se om jag finner något intressant!

En sammanställning gjord av ett av våra största försäkringsbolag, Folksam, visar att skillnader i pris mellan våra stora veterinärkedjor och mindre kliniker eller ensamstående företag skiljer sig med upp till 60%. DET är en stor skillnad!
I vår stad finns en utav veterinärjättarna, Evidensia. Jag har gått dit en gång för en vaccinering. Visst, de tar betalt, men anledningen till att jag främst inte går dit är den kyliga atmosfären. Att man inte blir hälsad på, att man känner sig skyldig när man anmäler sig framme vid disken när personalen sitter och knapprar på en dator och blir avbruten. Det är tråkigt, för om något skulle hända så väljer jag att sätta mig i bilen och åka några mil istället för att gå till kliniken som finns här i min stad. OM det nu inte skulle vara något som är så pass akut att det inte finns något annat att välja på så att säga. Solstadens smådjursklinik har vi vänt oss till några gånger och där känner man sig välkommen och tas om hand!

Just i stadens klinik så har det hänt väldigt mycket som kan få en att tappa hakan och häpna. Borde man inte som utbildad veterinär eller djurvårdare värna om djurens bästa och inte leta och gräva efter problem som de kan tjäna en extra peng på? Misstag kan hända hos alla. Men att under en sövning börja göra en tandundersökning och boka in en ny tid för att skrapa tandsten eller rycka lite tänder under ett senare tillfälle är galet. Och att rycka fler tänder än tänkt utan att meddela djurägaren är fel. Vi lämnar ut våra älsklingars liv i någon annans händer. Ska vi då inte kunna lita på dem?

De stora kedjorna ska väl inte se oss och våra sjuka djur som pengar när vi öppnar dörren och kliver in? Och när en av våra stora försäkringsjättar tycker att prisskillnaderna är oskäliga så borde man kanske reagera. Jag tycker att det är synd när man inte kan rekommendera veterinärkliniken som finns i ens egen stad. 

Källa: Folksam

Hugos lördagslyx består idag av klippta planet pet lamm/kyckling längor till träningen, en laxstång till Melodifestivalen (doftfria och fettsnåla med endast 2% fett, rekommenderas starkt). Och till kvällsmat så byter vi ut VOH mot några medaljonger. Ombyte förnöjer, och medaljongerna är bäst om man frågar Hugo ;-) 

Lyxar ni till det något på helgen? 

Det här inlägget kommer svida lite att skriva, man vill ju visa upp bra saker, saker man är nöjd över. Men ibland måste man ta itu med saker som man inte alls är glad i... Jag har ett enormt arbete framför mig, och kommer därför fokusera vissa inlägg på just momentinlärning för platsen. Vi startar här med det allra första inlägget!

Vi har haft oturen med uppstigningar, oro och bråk hos andra ekipage under tävling. Det small under vår första start i klass 2. En flat är väldigt duktig på att "flamsa" när något är obehagligt, och jag som förare har inte ens tänkt tanken på att han tyckte att just den händelsen var hemsk. Det hade varit väldigt bra om jag kunde se hans oro från första stund när detta hände, men jag reagerade inte på det utan tränade vidare på samma sätt och ställde upp på tävling igen. Vem som helst förstår hur konflikten bara byggs på och tillslut så stod jag där med en hund som inte längre ville ligga bland andra hundar. Inte ens med matte någon meter framför.

Nu tar vi tag i arbetet igen, jag har ändrat strategi helt för att stärka vår relation och Hugos självförtroende i denna övning. En månad ungefär har vi pysslat lite lätt nu, och framstegen är stora fast jag inte riktigt vågar se det själv. Han stoppar inte näsan direkt i backen så fort jag lämnar och går bort från läggandet, och han har en uppgift; att vänta i koncentration. Nu har vi börjat med att förlänga tiden lite, bara någon eller några sekunder. Och det han är koncentrerad på är att när som helst så kan matte tappa en godis och när som helst så kan hon ge ett "varsågod". Jag har aldrig ens tänkt tanken på denna sortens träning vid platsen, men den verkar fungera för oss. Det bästa av allt är att jag känner hopp, och är motiverad till att knäcka den här nöten!  

Vi har fått in Hurttas limited edition serie för 2015 i butiken. 

Hugo har självklart redan fått ett halsband i blått och orange som är superläckert på! Det kanske blir en av de nya Y-selarna också... Eller varför inte en av varje? 

Smaken är ju som baken men jag diggar mixen med de olika neonfärgerna starkt! (Dessutom är de ju könsneutrala) 

Tummen upp Hurtta!  

Under de få starter vi gjort (3st genomförda) i klass 2 på lydnaden så har rutan alltid suttit som en "smäck" om man nu får kalla det så med 9p på alla tre. OM han däremot skulle hamna fel, eller vända sig om innan han är framme så skulle jag aldrig kunna skicka honom igen. Varför? Jo, min hund har inte lärt sig exakt VAD rutan är. Och det har matte med hjälp från helgkursen vi var på kommit under fund med...

Vad Hugo vet om rutan är att man ställer upp, och på kommando så ska man springa ut från föraren för att sedan ställa sig på kommando. Han kan springa till rutan om jag står mitt framför och har honom i fotpositon. Skulle jag stå vänd åt något annat håll så springer han. Men inte mot rutan. Utan rakt ut mot det håll mitt ansikte pekar. Så det kan bli! Man får vad man belönar och förstärker, omedvetet eller medvetet :)

Så nu gäller det att hitta rutan. Back to basics, target och belöning mitt i. Vi återkommer med hur arbetet går!

Hunderiet har legat på is nu ett tag. Vi backar bakåt för att ta tag i grunderna, leken och intresset för samarbete. Det är inte lätt att backa bakåt, men det är vad vi måste göra. Han är duktig min Hugo, men matte måste förstå att han är lite osäker i vissa moment och istället för att nöta på så får hon faktiskt sakta ner och stärka sitt lakritstroll som faktiskt inte vill något annat än att vara till lags. Så det är vad hon har gjort! Saktat ned. Vi kör mycket positiv förstärkning, ignorerar när det blir tokigt och belönar när det blir rätt eller när det är på väg att bli rätt. Jag måste peppa honom till att våga tänka själv och våga göra. Och precis när jag själv började finna detta arbete roligt och givande så tvingas vi till en paus. Och det har jag ångest över. Men som tur är så är jag snart på benen igen.

I torsdags skulle jag gå på mitt eftermiddagspass på jobbet när jag plötsligt kände enorm smärta långt ned i buken. Tog några tabletter och satte mig ned för att vänta ut det hela men ingenting hände. Det gjorde ont att sitta, stå och att gå var nästan outhärdligt. Ja, tårarna rann. Det blev inget jobb den torsdagen. Jag var sängliggandes i 5 timmar tills jag ringde sjukvårdsupplysningen och de beordrade mig att åka in till akuten. Det blev en övernattning på lasarettet och operation dagen efter då en cysta på äggstocken brustit och orsakat en blödning. Precis som alla andra som inte legat inne på sjukhus eller blivit opererade så var jag livrädd. Men allt gick bra, 400ml blod tömdes från min buk och tre små snitt med stygn över blev kvar. 2 nätter i en kall säng med musikhjälpen till tröst, men nu är jag äntligen hemma igen hos mina hjärtan. Det har idag gått 4 dagar sedan operationen och nu kan jag äntligen röra mig obehindrat, visst det stramar lite vid såren men det gör inte ont. Idag ska jag äntligen ta med mig Hugo ut på en promenad, träningen får lov att vänta, men en promenad känns väldigt stort och skönt just nu. Glad att allt gick så fort, och snart så kan vi ta upp vårt arbete igen!

          Hugo 6 månader

Tårpilens Earl Russel
Efter: Llantrussa Earl of Pembroke
Undan: Tårpilens Giulietta

2013
Start och avslut Lydnadsklass 1
- LP1 & Många busiga och roliga minnen från tävlinsplanen
MH test

2014
Start lydnadsklass 2